Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Männen i Forty-Mile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har du din 38 — 55 kvar?»
Lon nickade.
»Du borde hellre skaffa dig en av större kaliber.
Den jag har skulle borra hål i dig så stora som
valnötter.»
»Å, var inte orolig för det du. Mina kulor lukta
sig fram, de ha fint väderkorn, och så platta de ut
sig som pannkakor, innan de komma ut på andra
sidan. När får jag det nöjet att pröva det på dig?
Vid dammen skulle det passa bra, eller hur?»
»Ingen oäven plats. Kom dit om en timme! Du
ska ánte behöva vänta.»
Bägge drogo på sig vantarna och lämnade
stationen, utan att fråga efter kamraternas
föreställningar. Alltsammans hade ju kommit sig av en
o.bte tydlighet! Men hos sådana män kunna små
o,rsaker lätt blåsas upp till stora, då deras häftighet
och styvsinthet hjälpa till. För resten var konsten
att tiiga och lida ännu inte upptäckt här, och
männen i Forty-Mile, som voro inspärrade av den långa
arktiska vintern, de blevo retliga genom för mycken
föda och tvungen overksamhet — alldeles som bien
om höstarna, då deras kupor äro överfulla av
honung.
Det fanns ingen lag i landet. Den beridna polisen
var ännu blott en framtidsmöjlighet. Varenda
människa tog själv hand om de förnärmelser, för vilka
man blev utsatt, och mätte ut straffet efter eget
gqdtycke. Sällan hade ett samfällt uppträdande
erfordrats, och i lägrets hela långtrådiga historia hade
5o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
