- Project Runeberg -  Vargens son. Skildringar från polartrakterna /
75

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I fjärran land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

närmare och slingrade sina frusna lemmar om hans,
och när de så viskade i hans öron om kommande
händelser, genljöd hyddan av hans förskrämda skrik.
Cuthfert förstod ingenting — de växlade numera
aldrig ett ord med varandra — och när han väcktes
av skriken, grep han alltid efter sin revolver. Så
satte han sig upp i bädden, skakande av nervösa
rysningar och med vapnet riktat mot den
medvetslöse drömmaren. Cuthfert trodde, att hans kamrat höll
på att bli galen, och därför fruktade han för sitt liv.
Hans egen sjukdom antog en mindre bestämd
form. Den hemlighetsfulle byggmästaren, som hade
byggt hyddan, hade satt upp en vindflöjel på
ryggåsen. Cuthfert lade märke till att den alltid pekade
åt söder, och en dag blev han så irriterad av flöjelns
istadighet, att han vred den mot öster. Nu gav han
ivrigt akt på den, men det kom icke en enda
vindpust, och flöjeln rörde sig icke ur fläcken. Då vände
han den mot norr och svor en ed att icke röra den
vidare — det skulle vinden få göra. Men luftens
hemska orörlighet förfärade honom, och han steg
ofta upp midt i natten för att se om flöjeln hade
rört sig; tio grader skulle han ha nöjt sig med. Men
nej — där satt flöjeln lika orubblig som ödet självt.
Hans fantasi skenade i väg, väderflöjeln blev som
en fetisch för honom. Ibland följde han i tankarna
den riktning, dit den pekade, tvärs över de öde
vidderna, och mättade sin själ med skräck. Han
sysslade med det osedda och det okända, tills
evighetens börda tycktes vilja krossa honom. Allt däruppe
i Nordanland hade denna överväldigande verkan —

75

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vargensson/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free