- Project Runeberg -  Vargens son. Skildringar från polartrakterna /
76

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I fjärran land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bristen på liv och rörelse, mörkret, den oändliga ro.
som ruvade över det hela, den spöklika tystnaden,
som gjorde själva ljudet av hjärtslagen till någonting
förmätet, den högtidliga skogen, som tycktes gömma
idel fasor — någonting förfärande och outsägligt,
som varken kunde fattas av tanken eller beskrivas
med ord ...

Den värld han så nyligen hade lämnat med dess
rastlösa id och dess stora företag föreföll honom
mycket avlägsen. Så kommo minnen och trängde
sig fram — hågkomsten av marknadsplatser och
gallerier och myllrande gator, minnen av
sällskapsdräkter och samkväm, av präktiga män och
sympatiska kvinnor, som han hade känt — men allt
detta var dunkla minnen från ett liv, som han hade
levat för århundraden sedan på en annan planet.
Dessa fantasier voro hans verklighet. När han stod
under väderflöjeln med ögonen riktade mot
polar-himmeln, kunde han icke fatta, att Södern verkligen
fanns till, att där just i denna samma stund rådde
brusande liv och rörelse. Det fanns ingen Söder,
ingen man född av kvinna, intet givande eller
tagande till äkta. Bortom den försvinnande synkretsen
sträckte sig endast väldiga tysta vidder, och bortom
dessa lågo ännu väldigare, av samma art. Det fanns
inte något solskensland, där blommor doftade.
Sådant var ingenting annat än urgamla drömmar från
paradiset. Västerns solländer och Österns
kryddländer, det leende Arkadien och Lycksalighetens ö —
ha ha ha! Hans skratt skar igenom den tomma
rymden, och det ovana ljudet skrämde honom. Det

76

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vargensson/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free