- Project Runeberg -  Vargens son. Skildringar från polartrakterna /
81

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I fjärran land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brutna sången. Men så är det icke i Nordlandet.
De bägge männen tyckte, att de hade levat
evigheter i denna hemska ro. De kunde icke erinra sig
minsta kvitter från det förflutna. De kunde icke
tänka sig någon sång för framtiden. Denna
överjordiska stillhet hade varat beständigt — det var
evighetens tysta ro.

Deras ögon voro riktade mot norr. Osedd, bakom
deras ryggar, bakom de tornande bergen mot söder,
gled solen mot zenith på en annan himmel än deras.
Som ensamma åskådare av det mäktiga panoramat
betraktade de den falska ljusningen, som långsamt
tilltog. Ett svagt skimmer visade sig och dog åter
bort. Så tilltog det i styrka och skiftade i rödgult,
purpur och saffransgult. Skimret blev så starkt, att
Cuthfert började tro på ett mirakel — att solen
skulle visa sig däruppe i norr! Men plötsligt
sopades himlen ren utan förberedelse, utan övergång.
Det fanns icke en skymt av färg. Ljuset var släckt
för dagen. De drogo en djup suck, som nästan lät
som en snyftning. Men se! Luften glimmade av
glittrande rimfrostnålar — och där, mot norr, syntes
väderflöjelns konturer, ehuru obestämda, på snön.
En skugga! En skugga! Det var precis vid
middagstid. De vände hastigt sina ansikten mot söder.
En gyllene kant visade sig över bergens snöiga
hjässor, smålog mot dem ett ögonblick och försvann
åter.

Det var tårar i deras ögon, då de sågo på
varandra. En underlig vek stämning kom över dem.
De kände sig omotståndligt dragna till varandra.

Si
/ ’argens son. 6.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vargensson/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free