- Project Runeberg -  Vargens son. Skildringar från polartrakterna /
103

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prästens rättigheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nöd är utan all betydelse för vår historia. Det där
är saker som vi alla ha sett, och dön, som, granskar
dem för noga, kan lätt mista den vackra tron på
Försynens vishet.

Edvin Benthäm var en gosse, som av misstag
fått en mans gestalt — en gosse, som med
förtjusning kunde rycka vingarna av en fjäril eller krypa
ihop i vanvettig rädsla inför en spinkig, men
energisk motståndare, hälvten så stor som han sjah’.
Han var ett själviskt lillbarn med etn m.ans
mustascher och resliga växt och med en tunn fernissa av
kultur och konventionalism. Ja, han var
klubbmedlem och societetsmänniska — av den sort som
pryder salongerna och säger likgiltiga saker med ett
behag och en viktighet, som äro obeskrivliga — den
sortens folk, som föra stora ord på läpparna, men
gråta över en smala tandvärk — ein av dem., som
göra sin hustrus liv till ett värre helvete, än om han
vore den mest utsvävande sälle, som någonsin gjort
intrång på förbjuden mark. Sådana män se vi
varenda dag; men vi se dem sällan sådana de
verkligen äro. Näst efter att gifta sig med dem, är bästa
sä’ttet att lära känna dem att äta ur samma fat och
sova under samma täcke som de i — ja, låt oss
säga en veckas tid. Längre behövs icke.

Till sitt yttre var Grace Bentham en spad.,
flickaktig uppenbarelse. För dem som kände henne
närmare var hon en högsint själ, inför vilken ens
egen personlighet krympte ihop, men som likväl hade
bevarat allt som utgör det evigt kvinnliga. Sådan
var den kvinna, som hade eggat och uppmuntrat

103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vargensson/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free