Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad vandringslagen bjuder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na floden — varje steg måste han tvinga sig till,
varje muskel gjorde motstånd. På åtskilliga ställen,
där isen nyligen hade lagt sig, blev han tvungen att
pinsamt påskynda sin färd över den bräckliga ytan,
som gungade under honom. På sådana ställen
kunde döden komma både hastigt och lätt, men han
hyste icke någon särskild önskan att slippa lida
längre.
Hans tilltagande ängslan försvann, då han fick se
två indianer komma i sikte vid en krök av floden.
De gingo med vacklande steg och flämtade tungt
som under stora bördor, och ändå kunde packorna
på deras ryggar ej väga mer än några få skålpund.
Han gjorde dem ivriga frågor, och deras svar
tycktes lugna honom. Så skyndade han vidare. Snart
kommo två vita rnän, som stödde en kvinna. Även
de vacklade framåt som druckna, och deras lemmar
skälvde av utmattning. Men kvinnan stödde sig
endast helt lätt på dem och ville tydligen använda
sina egna krafter till det yttersta. Vid hennes åsyn
flög ett glädjeskimmer över Sitka Charleys ansikte.
Han hyste den största aktning för mrs Eppingwell.
Han hade sett många vita kvinnor, men hon var
den första som hade varit med honom på långtur.
När kapten Eppingwell kom med sitt djärva
förslag och gjorde honom ett bestämt anbud för att
försäkra sig om hans tjänster, skakade han först
allvarligt på huvudet. Ty det gällde en okänd väg
genom Nordlandets tröstlösa ödemarker, och han
visste att färden skulle bli av det slag, som prövar
människans själ till det yttersta. Och då han fick
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
