Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad vandringslagen bjuder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppe, han kröp på händer och knän. Han vilade
sällan, ty han visste vad detta innebar. Själva mrs
Eppingwells läppar voro som stelnade i ett
krampaktigt leende, och hennes ögon stirrade framför
sig utan att se. Ofta stannade hon och tryckte
handen mot hjärtat flämtande och yr i huvudet.
Den vite mannen Joe led icke längre. Han tiggde
ej mera om att bli lämnad efter för att få dö; han
var glad och förnöjd under sin ständiga smärtfria
yrsel. Kah-Chucte och Gowhee släpade honom
brutalt emellan sig, gåvo honom ursinniga ögonkast
och häftiga knuffar och slag. För dem var deras
egen belägenhet höjden av orättvisa. Deras
hjärtan voro fulla av bittert hat och feg fruktan.
Varför skulle de belasta sina krafter med Joes
svaghet? Det var ju döden för dem att göra det, och
att icke göra det — ja, de hade Sitka Charleys
lagbud och hans bössa i godt minne!
Allt efter som dagsljuset dog bort, föll Joe mera
ofta omkull, och det var så svårt att få honom på
benen igen, att de kommo allt längre och längre
efter de andra. Ibland dignade alla tre ned i snön,
så medtagna voro indianernas krafter. Och ändå
buro de liv och kraft och värme på ryggen. I
mjölpåsen fanns ju allt vad de behövde att
uppehålla livet med. De kunde omöjligt få detta ur
sina tankar, och det var icke underligt, att det gick
som det gjorde. De hade just sjunkit ned bredvid
en massa kullfallna träd, vilkas tusentals grenar
väntade att bli använda till bränsle. I närheten
fanns en vak på isen. Kah-Chucte såg på bränslet
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
