Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldkungens hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter gruvorna, kysste Madeline till avsked, lovade
vara tillbaka innan den första issörjan visade sig
på Yukon och köpte biljett på en ångbåt, som gick
uppåt floden.
Och Madeline väntade. Hon väntade alla de
tre ljusa månaderna. Hon fodrade hundarna,
ägnade en stor del av sin tid åt unge Cal, såg den korta
sommaren försvinna och solen börja sin långa färd
mot söder. Och hon bad mycket på det sätt, som
Heligakors-systrarna hade lärt henne. Hösten kom,
och den första issörjan visade sig på Yukon. Många
av Circle Citys matadorer kommo tillbaka till sitt
vinterarbete vid gruvorna, men Cal Galbaith kom
icke. Tom Dixon måtte emellertid ha fått brev, ty
hans folk körde vinterbränslc till Madeline.
Kompaniet fick också brev, ty dess hundslädar fyllde
Madelines förrådsrum med den bästa proviant som
kunde fås, varjämte man upplyste henne, att hon
hade obegränsad kredit.
I alla tider ha männen ständigt fått skulden för
kvinnornas sorger. Men i detta fall tego männen
med vad de visste om kamraten som var borta,
ehuru de i tvsthet svuro över honom. Kvinnorna
betedde sig däremot helt annorlunda. Och med
deras hjälp fick Madeline utan onödig tidsutdräkt
höra besynnerliga historier om Cal Galbraiths
uppförande. Det talades också om en viss grekisk
danserska, som lekte med männen alldeles som barn
bruka leka med såpbubblor. Madeline var för det
första indianska, och för det andra hade hon ingen
väninna att gå till för att få kloka råd. Den ena
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
