Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En ny Odyssevs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN NY ODYSSEVS.
I.
Slädarna gnällde sin eviga klagosång,
ackompanjerad av seltygens knakande och förhundarnas
klingande bjällror; men män och hundar voro trötta och
gåvo icke ett ljud ifrån sig. Väglaget var tungt
genom nyfallen snö, man hade varit länge på väg,
och medarna, som tyngdes av stenhårda block av
fruset älgkött, höllo hårdnackat igen mot den lösa
ytan och beto sig fast med ’en ihärdighet, som nästan
kunde liknas vid en människas. Mörkret närmade
sig, men man skulle icke slå läger den kvällen. Snön
föll sakta genom den stilla luften, icke i flingor,
utan i små vackert formade iskristaller. Det var
mycket blidt, endast tio grader under fryspunkten,
och det räknade man inte för någonting. Meyer
och Bettles hade slagit upp sina öronlappar, och
Malemute Kid hade till och med tagit av sig vantarna.
Hundarna hade blivit utmattade tidigt på
eftermiddagen, men nu började de få nya krafter. Hos
de raskaste märktes en viss oro — de visade sig
otåliga då draglinorna stramades åt, de rörde sig
häftigt och ojämnt, de fnöso och spetsade öronen,
och de förargade sig över sina slöare kamrater och
jäktade på dem genom små lömska nyp i deras
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vargensson/0164.html
