- Project Runeberg -  Vargens son. Skildringar från polartrakterna /
169

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny Odyssevs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gjorde tydligen upp någonting med honom. Dagen
därpå fortsatte de övriga uppåt floden, men han
med utterskinnen fick åtskilliga skålpund proviant
och vände om i riktning mot Dawson. .—

»Visste rakt inte, vad jag skulle göra åt det»,
sade Malemute Kid till svar på Princes fråga, »den
stackars karlen ville nödvändigt bli kvitt tjänsten
av en eller annan orsak — ’åtminstone tycktes han
vara högst angelägen om det, fastän han inte ville
säga varför. Ser du, de ha biet alldeles som vid
armén. Han har tagit kontrakt på två år, och
enda sättet för honom att komma ifrån tjänsten
förut är att han köper sig fri. Han kunde inte
stanna här, om han hade deserterat, och ’han var
alldeles vild på att få bli kvar. Han beslöt sig för
det, när han kom till Dawson, sade han. Men där
var det ingen som kände honom, och han hade inte
en cent, och jag var den ende han hade talat ett par
ord med. Och så talade han om saken med
viceguvernören och gjorde upp alltsammans med honom
för den händelse han skulle kunna få pengar av
mig — till låns, förstår du. Han sa’, att han skulle
betala igen det om ett år, och om jag ville, så skulle
han sätta mig på spår efter någonting givande.
Hade aldrig sett det, men visste att det var givande.

Och tänk — när han fick mig ut med sig, var
han nära att gråta! Tiggde och bad och släpade
sig på knä för mig i snön, tills jag drog upp honom.
Pratade hit och dit som en förryckt. Svor på, att
det var just det målet han hade arbetat på i
många, många år, och att han aldrig skulle kunna
uthärda att se det glida sig ur händerna just nu.

[69

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vargensson/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free