- Project Runeberg -  Vargens son. Skildringar från polartrakterna /
173

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny Odyssevs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fullkomligt till älgens, björnens och den lilla
blårävens natur och vanor, hon kände till de vilda
am-fibiernas liv däruppe i Nordanland. Hon kunde alla
sagor om skogen och floden. Vad man kan
utgrunda genom människors och fåglars och fyrfotadars
spår på snöns yta, det läste hon som i en öppen bok.
Och ändå såg Prince ett roat uttryck i hennes ögon,
då hon läste »Lägrets reglemente». Dessa regler
hade skrivits av den ostyrige Bettles vid ett
tillfälle då han var synnerligen uppspelt, och de
utmärkte sig för sin okonstlat humoristiska ton.
Prince brukade alltid vända dem mot väggen, när det
kom damer på besök, men vem kunde ana, att
denna indianska skulle .. . Nåja, nu var det för sent.

Detta var således Axel Gundersons hustru, en
kvinna vars namn och stora rykte gick hand i hand
med hennes mans över hela Nordlandet. Vid
bordet skämtade och retades Malemute Kid med
henne med en gammal väns hela obesvärade säkerhet,
och Prince stämde in, sedan han övervunnit den
första förlägenheten inför den nya bekantskapen.
Men hon försvarade sig alldeles ypperligt i den
ojämna striden, medan hennes man, som var mera
trögtänkt, nöjde sig med att applådera. Han var
tydligen mycket stolt över sin hustru; hela hans väsen
förrådde hur mycket hon betydde för honom. Han
med utterskinnen åt under tystnad, bortglömd under
den muntra skärmytslingen. Långt innan de andra
hade slutat, reste han sig från bordet och gick ut till
hundarna. Och alldeles för snart drogo hans
reskamrater på sig vantar och parkas och följde efter honom.

Det hade icke snöat på många dagar, och släden

173

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vargensson/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free