- Project Runeberg -  Vargens son. Skildringar från polartrakterna /
188

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny Odyssevs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de svarta flaskornas innehåll hade stulit kraften från
min arm, och han grep mig i nacken, så här, och
slog mitt huvud mot väggen. Och jag blev svag
som ett nyfödt barn, och mina ben veko sig under
mig. Unga skrek, och hon tog fatt i allt vad hon
nådde med sina händer, för att hålla sig kvar, men
så kastade sig alla över oss och han släpade henne
med sig till dörren. Där tog han henne i sina starka
armar, och när hon slet i hans gula hår, skrattade
han med ett dån som sälhannens rytande under
parningstiden. Jag vacklade ner till stranden och
kallade på mitt folk, men de voro slagna av rädsla.
Yash-Noosh var den ende som visade sig som en
man, och honom slogo de i huvudet med en åra,
tills han låg med ansiktet i sanden och icke rörde
sig mer. Och så hissade de segel under sång, och
skeppet drev bort med vinden.

Folket sade, att det var bra — ty nu skulle det
inte längre finnas blodsfejd på Akatan. Jag sade
ingenting; men jag väntade till nästa fullmåne, och
då stuvade jag in fisk och olja i min kajak och for
österut. Jag såg många öar och många folk, och
jag, som hade levat i världens utkant, fick nu se,
att världen var mycket stor. Jag gjorde mig
förstådd genom tecken. Men ingen hade sett någon
skonare eller någon man med hår som sjölejonets
man, och de pekade alltid mot öster. Jag sov på
underliga platser och åt märkvärdiga ting och såg
besynnerliga ansikten. Många skrattade och trodde,
att jag var svagsint. Men ibland vände gamla män
mitt ansikte mot ljuset och välsignade mig. Och de
unga kvinnornas ögon blevo milda, då de sporde

iSS

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vargensson/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free