- Project Runeberg -  Vargens son. Skildringar från polartrakterna /
190

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny Odyssevs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jerna; och då jag gick ner ibland dem och frågade
efter en man med man som ett sjölejon, skrattade
de åt mig och svarade på många tungomål. Och
jag förstod att de hade kommit från världens
avlägsnaste länder.

Och jag gick in i staden för att se på var mans
ansikte. Men de voro alldeles som fisken när
stimmen glida tjockt över bankarna, och jag kunde inte
räkna dem. Och bullret dånade i mina öron, tills
jag inte hörde någonting längre, och mitt huvud
svindlade av allt myllret. Jag gick vidare och
vidare genom länder, som sjöngo i det varma
solskenet; där skörden låg riklig på slätterna, och där
många stora städer voro tjocka av män som levde
som kvinnor, med falska ord i sin mun och hjärtat
svart av begär efter guld. Och hela tiden jagade
och fiskade mitt folk på Akatan och var lyckligt
i tron att världen var liten.

Men den där blicken i Ungas ögon, då hon vände
hem från fisket, lämnade mig aldrig, och jag visste
att jag skulle finna henne, när tiden var inne. Jag
såg henne vandra på stilla vägar i kvällens mörker,
eller också lockade hon mig över frodiga marker,
våta av morgonens dagg — och det låg ett löfte
i hennes ögon, så som endast hon kunde ge.

Så vandrade jag väl genom tusen städer.
Somliga voro vänliga och gåvo mig föda, andra
skrattade och många svuro. Men jag höll min tunga i
styr, och jag gick underliga vägar och såg
sällsamma ting. Emellanåt arbetade jag — jag, som
var hövding och son av en hövding — jag arbetade
för andra, för män som t;ilade grova ord och voro

190

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vargensson/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free