- Project Runeberg -  Vargens son. Skildringar från polartrakterna /
193

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny Odyssevs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ten, som voro vilda och djärva. Och
Yoshiwara-flickorna voro små och blanka som stål och vackra
att se på. Men jag kunde icke stanna, ty jag visste,
att Unga tumlade omkring på det gungande
havsgolvet däruppe vid yngelplatserna i norr.

Männen vid Yeddobukten hade kommit
tillsammans från de avlägsnaste delar av världen och
hade varken gudar eller hem; de seglade under
japansk flagg. Och med dem gick jag till
Kopparöarnas rika kuster, där våra packor av hudar växte
och växte. Och på det stilla vattnet sågo vi ingen
förrän vi voro färdiga att gå därifrån. Då lyftes
dimman en dag av stark vind, och rakt emot oss kom
en skonare med en rysk örlogsmans mörka
kanonmynningar tätt efter sig. Vi togo till flykten för
förlig vind, och skonaren kom allt närmare och
gick tre fot medan vi gingo två. Och på bryggan
stod han med man som ett sjölejon, och han log i
sitt övermod och sin styrka och satte till segel, så
att relingen låg under vattnet. Och Unga var där
— jag såg henne genast — men när kanonerna
började tala tvärs över vattnet, skickade han henne
under däck. Som jag sade — ’de gingo tre fot,
då vi gingo två, så att vi slutligen sågo hans roder
lyfta sig grönt vid varje nytt tag som skeppet tog —
och jag lade om rodret och svor ve och förbannelse
inom mig med ryggen vänd mot ryssarnas skott. Ty
vi visste, att han hade i sinnet att gå förbi oss, så att
han kunde hinna undan, medan vi blevo tagna. De
sköto ned våra master, så att vi drejade upp i vinden
som en sårad sjöfågel. Men han med lejonmanen
försvann bortom synranden — han och Unga.

193
Vargens son. 13.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vargensson/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free