- Project Runeberg -  Vargens son. Skildringar från polartrakterna /
195

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny Odyssevs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då voro hundarna och hudarna mina. Så drog
jag över isen, som hade gått upp, och en gång kom
jag i drift och kunde inte ta mig i land förrän en
västlig storm kastade mig in på kusten. Efter det
kom Golovinbukten, Pastilik och prästen. Och
sedan söderut, söderut, till de varma solskenslanden¾
där jag först vandrade.

Men havet hade inte längre något byte, och de
som gingo på jakt efter salar hade ringa förtjänst
och stor risk. Fiskarflottorna skingrades och varken
kaptener eller manskap hade något att berätta om
dem jag sökte. Och då vände jag mig bort från
oceanen, som aldrig är i vila, och gick inåt land, där
träd och hus och berg alltid stå på sin plats och
aldrig flytta sig. Jag färdades långt och lärde många
ting, också att skriva och läsa i böcker. Och det var
godt att jag gjorde detta, ty det kom för mig, att
Unga måste kunna det, och att en dag när tiden var
inne, så skulle vi — ja, ni förstår, när tiden var inne.

Så drev jag framåt som en av dessa små
fiskarbåtar, som resa ett segel med vinden, men inte
kunna styra. Men mina ögon och öron voro alltid
öppna, och jag färdades bland män, som reste
mycket, ty jag visste, att de bara behövde ha sett dem
jag sökte, för att komma ihåg dem. Till sist kom
där en man ner från bergen, och han hade med sig
stenar, vari låg rent guld i bitar stora som ärter —
och han hade hört talas om dem, han hade mött
dem, han kände dem! De voro rika, sade han, och de
bodde på ett ställe, där de drogo fram guld ur jorden.

Det var i ett vildt land och mycket långt borta.
Men efter en tid kom jag fram till lägret, som låg

195

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vargensson/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free