- Project Runeberg -  Vargens son. Skildringar från polartrakterna /
197

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny Odyssevs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blivit fattiga. Och så vandrade jag från läger till
läger, ända norrut till Kootenaylandet, och där fann
jag deras kallnade spår. De hade kommit och gått,
somliga sade hit och andra dit, och till sist påstods
det, att de hade begivit sig till Yukonlandet. Och
jag gick hit och dit, från ett ställe till ett annat,
vandrade ständigt och jämt, tills jag tyckte, att jag
måste bli trött på världen, som var så stor. Men i
Kootenay hade jag en lång och ’mödosam färd
tillsammans med en inföding från Nordvästlandet, som
lade sig att dö, när hungersnöden kom över oss.
Han hade färdats till Yukonlandet på en okänd väg
över bergen, och då han märkte, att hans stund var
nära, gav han mig kartan och yppade för mig
hemligheten om ett ställe, där han svor vid sina gudar
att det fanns mycket guld.

En kort tid därefter började hela världen dra
flockvis mot Norden. Jag var en fattig man; jag
sålde mig till att driva på hundarna. Och resten
vet ni. Jag träffade honom och henne i Dawson.
Hon kände inte igen mig, ty jag var bara en
yngling, då hon såg mig sist, och hennes liv hade varit
växlingsrikt, så att hon hade inte tid att tänka på
den, som hade betalat ett så oerhört pris för henne.

»Och sedan? Ni köpte mig fri från mitt
tjänstgöringskontrakt. Och jag vände tillbaka för att
ordna allt som jag ville. För jag hade väntat länge,
och nu, då jag hade honom så nära, var det ju ingen
brådska. Som jag sade, jag hade i sinnet att göra
det på mitt eget sätt. Ty jag läste tillbaka i mitt
liv, och jag såg allt vad jag hade erfarit och lidit,
och jag tänkte på kölden och hungersnöden i den

197

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vargensson/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free