- Project Runeberg -  Vargens son. Skildringar från polartrakterna /
198

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny Odyssevs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

oändliga skogen vid det ryska havet. Ni vet, att
jag förde honom mot östern — honom och Unga —
mot östern, dit många hade gått, men varifrån blott
få ha vändt tillbaka. Jag förde dem till det ställe,
där många mäns ben och förbannelser vila
tillsammans med det guld, som de aldrig kunna få.

Vägen var lång och stigen obanad. Våra hundar
voro många och åto mycket; och våra slädar kunde
inte bära så mycket som behövdes till vårens
ankomst. Vi måste vara tillbaka, innan floden blev fri
från is. Så gömde vi proviant här och där under
vägen, för att slädarna skulle bli lättare och vi inte
skulle behöva frukta för hungersnöd på återvägen.
Vid Mc Question funnos tre män, och i deras närhet
byggde vi ett förvaringsrum, som vi också gjorde
vid Mayo, där tolv Pellys, som hade kommit
söderifrån över bergen, hade ett jaktläger. Sedan sågo vi
ingen, då vi kommo mot öster — ingenting annat än
den sovande floden, den orörliga skogen och
Nordlandets vita tystnad. Som jag sade, det var en lång
väg, och stigen var obanad. Ibland kunde vi på en
hel tröttsam dag inte färdas mer än åtta eller tio mil,
och sedan sovo vi som döda om natten. Och aldrig
en enda gång föll det dem in att jag var Naass,
hövdingen från Akatan, hämnaren av oförrätter.

Vi gjorde nu mindre nederlagsrum, och om
nätterna var det ingen svårighet för mig att vandra
tillbaka den väg vi hade banat och förstöra förråden,
så att det såg ut som om de tjuvaktiga järvarna hade
gjort det. Och så finns det också ställen, där floden
har fall och vattnet är oroligt; där lägger sig isen
ovanför och frätes bort inunder. På en sådan plats

198

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vargensson/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free