- Project Runeberg -  Vargens son. Skildringar från polartrakterna /
202

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny Odyssevs

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

följde jag efter honom; jag ville inte gå miste om att
se hans slut. Han lade sig ofta för att vila. Den
natten var han nära att dö; men på morgonen svor
han med matt stämma och gav sig ut igen. Nu
vacklade han som en drucken, och jag trodde många
gånger, att han skulle ge upp andan. Men hans
styrka var den starkes och hans själ en jättes, ty
han höll sig uppe hela denna mödosamma dag.
Och han sköt två ripor, men han ville inte äta dem.
Han behövde ingen eld. De betydde räddning för
honom, rnen han hade endast tanke för Unga och
han vände om mot lägret. Nu gick han icke längre,
utan kröp på händer och knän genom snön. Jag
gick fram till honom och läste döden i hans ögon.
Till och med då var det icke för sent för honom att
äta för att få leva. Han kastade bort sin bössa och
bar fåglarna i munnen som en hund. Och jag gick
bredvid honom. Han såg på mig under de
ögonblick han vilade, och han undrade över att jag var
så stark, jag kunde se det, ehuru han icke talade
längre; när hans läppar rörde sig, kom det icke
ett ljud över dem. Som jag sade — han var en stor
man, och mitt hjärta var böjt för mildhet. Men
jag läste tillbaka i mitt liv och jag kom ihåg kölden
och hungern i den ändlösa skogen vid ryska havet.
Och dessutom var Unga min; jag hade betalat ett
oerhört pris för henne i hudar och båtar och pärlor.
Och på det sättet kommo vi genom den vita
skogen, och tystnaden vilade så tryckande över oss som
en tung havsdimma. Och vålnader från det
förflutna fyllde luften omkring oss överallt. Jag såg
Akatans gula strand, och jag såg kajakerna i kapp-

202

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vargensson/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free