Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny Odyssevs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Vart ?’ frågade hon, i det hon satte sig upp och
upphörde med sitt hemska skratt.
’Till Akatan’, svarade jag, spejande i hennes
ansikte, för att få se det lysa upp vid denna tanke.
Men det blev i stället likt hans — det låg hån på
hennes läppar och kall vrede.
’Ja’, sade hon, ’vi ska gå hand i hand till Akatan,
du och jag. Vi ska leva i smutsiga hyddor och äta
fisk och olja och skaffa avföda till världen — en
avföda, som vi kunna vara stolta över i alla våra
livsdagar. Vi ska glömma världen och vara lyckliga,
mycket lyckliga. Det är bra,, det är härligt. Kom!
Låt oss skynda. Låt oss gå tillbaka till Akatan.’
Och hon förde handen genom hans gula hår och
smålog på ett sätt, som icke var godt. Och det
fanns intet löfte i hennes ögon.
Jag satt tyst och undrade över kvinnornas
sällsamhet. Jag tänkte tillbaka på den kvällen, då han
släpade henne ifrån mig och hon skrek och slet
honom i håret — i detta samma hår, som hon nu
smekte och inte tycktes vilja skiljas ifrån. Och jag
tänkte på det pris jag betalat för henne och på alla
de långa årens väntan, och jag grep tag i henne
och släpade henne med mig, så som han hade
gjort. Och hon gjorde motstånd, alldeles som då,
och kämpade som en katta för sin unge. Och när
elden var mellan oss och mannen, släppte jag henne
och hon satte sig ned och lyssnade. Och jag
berättade för henne allt som hade varit, allt, som hade
händt mig på de främmande haven och allt vad
jag hade upplevat i främmande land. Jag talade
om mina mödosamma spaningar, om hungeråren
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
