Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - I. På färdvägar i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRSTA AVDELNINGEN
VILDMARKEN
o o o
I.
PÅ FÄRDVÄGAR I NORDLANDET.
Mörk granskog reste sig på ömse sidor om det frusna
vattendraget. Blåsten hade nyligen drivit den vita
frostskruden från trädens grenar, och nu stodo
granarna svarta och olycksbådande, lutande mot
varandra i det försvinnande dagsljuset. Djup tystnad
härskade. Landet var en ödemark utan liv och utan
rörelse, så enslig och kall att den icke ens bar en prägel
av melankoli. Den hade en glimt av löje, men ett
löje förfärligare än någon sorg — ett löje glädjelöst
som sfinxens leende, kallt som frosten och bistert som
det oundvikliga ödet. Det var evighetens
imponerande och oåtkomliga vishet som smålog åt det fåfänga
i jordlivets ansträngningar. Ty här var vildmarken,
den hjärtfrusna vildmarken i Nordanland.
Men där fanns liv längre bort, trotsigt kämpande
liv. Nedåt det frusna vattendraget strävade ett
spann varglika hundar. Deras raggiga pälsar voro
fulla av rimfrost. Deras andedräkt frös i luften så
snart den trängde ur deras munnar i frustande ångor,
som lade sig över de hårbetäckta kropparna och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
