- Project Runeberg -  Varghunden /
11

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - I. På färdvägar i Nordlandet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på pipan en stund, innan han fortsatte: ”Jag tänkte
bara på, hur mycket lyckligare han där nu är än du
och jag någonsin kan bli här i livet.”

Han betecknade den omtalade genom att peka med
nedåtvänd tumme på kistan, som utgjorde deras
sittplats.

”För se du, Henry — när vi dö, du och jag, så få vi
prisa oss lyckliga om vi få tillräckligt med sten över
oss för att liken inte ska bli uppätna av hundar.”
”Men så ha vi inte heller en hop tjänare och pengar
och ajlt så’nt där som han”, svarade Henry. ”En
långväga likfärd kan varken du eller jag bestå oss.”
”Vad jag rakt inte kan begripa, Henry, det är
varför en sådan som han, som var lord eller någonting i
den vägen i sitt eget land, och som aldrig behövde
ha något gruff därborta om mat eller sängfiltar, ger
sig av hit till denna av Gud förbannade trakt på
jorden — se, det kan jag omöjligt förstå.”

”Han kunde ha levat i många Herrans år, om han
hade stannat hemma”, tilläde Henry.

Bill öppnade munnen till ett svar, men han hejdade
sig. Han pekade i stället bortåt den mur av mörker,
som omslöt dem på alla håll. Detta mörker var så
kolsvart att man ej kunde ha en tanke på att söka
urskilja någonting i det; det enda man såg var ett par
ögon, som lyste likt glimmande eldkol. Henry pekade
snart i sin tur på ett andra och tredje par. En krets
av glimmande ögonpar hade småningom slutits
omkring deras läger. Då och då rörde sig ett par av dessa
ögon — de försvunno hastigt, men endast för att
genast åter visa sig på samma ställe.

Hundarna visade en tilltagande oro. T ett anfall

11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free