Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - I. På färdvägar i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att du och jag lyckligt och väl sutte framför elden i
Fort Mc Gurry och spelade kort — det är just vad
jag önskar.
Henry grymtade till svar och kröp ned på bädden.
Just då han var på väg att somna, väcktes han
av-kamratens röst:
”Kan du begripa det, Henry — den där andra, som
kom hit och tog fisken — varför la’ sig inte hundarna
i det? Jag kan inte förstå det.”
”Du grubblar alldeles för mycket, Bill”, blev det
sömniga svaret. ”Men bry dig inte om det nu längre,
utan sov, så skall du få se att du är rask och kry igen
i morgon. Det är nog magsyran som sätter åt dig.”
De bägge männen somnade och sovo med djupa
andedrag, sida vid sida, under samma täcke. Elden brann
ned, och de glimmande ögonen slöto allt trängre cirkel
kring lägret. Hundarna trängde sig tillsammans i
förskräckelse och läto då och då höra ett hotfullt
morrande, när något av de lysande ögonparen närmade
sig. En gång blev deras oväsen så högljudt att Bill
vaknade. Han steg försiktigt upp, för att icke störa
kamratens sömn, och lade mera ved på elden.
Därunder kom han händelsevis att se på de
sammanknipna hundarna. Så gnuggade han sig i ögonen och
betraktade dem med skärpt blick. Sedan kröp han
åter tillbaka under täcket.
”Henry!” sade han. ”Hör du, Henry!”
Henry övergick med ett ljudligt pustande från sömn
till vaka och frågade: ”Nå, vad står nu på?”
”Ingenting”, svarade Bill. ”Bara att de nu ä’ sju
igen. Jag har nyss räknat dem.”.
Kamraten mottog denna underrättelse med en grvmt-
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
