Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - II. Varginnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av glimmande ögon som lyste i mörkret tätt bakom
eldskenet.
”Jag önskar att vi vore utanför Mc Gurry just nu”,
sade han.
”Håll inne en gång med dina önskningar och ditt
korpkraxande!” utbrast Henry förargad. ”Du lider
av magsyra, säger jag dig. Det är den som regerar
dig. Svälj en sked soda, så skall du få se att du blir
muntrare till sinnes och trevligare som reskamrat.”
På morgonen väcktes Henry av en häftig svordom
från Bill. Han reste sig upp på armbågen och såg sig
omkring. Kamraten stod hos hundarna vid den
uppflammande elden med händerna lyftade i förfäran och
ansiktet törvridet av ilska.
”Hallå! — vad är det?” ropade Henry.
”Frog är borta”, ljöd svaret.
”Änej!”
”Du hör ju vad jag säger.”
Henry tog ett hopp ur bädden fram till hundarna.
Han räknade dem noga — och i nästa sekund instämde
han i kamratens förbannelser över vildmarken, som
hade berövat dem ännu en av deras dragare.
”Frog var den starkaste av hela flocken”, förklarade
Bill slutligen.
”Och inte var han dum heller”, tilläde Henry.
Det var liktalet numro två inom två dagars förlopp.
Frukosten åts under dyster tystnad; sedan spändes
de fyra återstående hundarna för släden. Dagen gick
alldeles på samma sätt som de föregående.
De bägge männen vandrade framåt över den frusnr
marken utan att växla ett ord. Tystnaden bröts
endast genom skriken från deras förföljare som osedda
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
