Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - II. Varginnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vet du vad jag tror, Henry?” frågade Bill.
”Nej, vad då?”
”Jag tror bestämt att det var den jag slog med
på-ken.”
”Ja, det finns väl inte det ringaste tvivel om det”,
ljöd Henrys svar.
”Och så vill jag bara säga”, fortfor Bill, ”att det där
djurets förtroliga bekantskap med lägereldar är
någonting misstänkt och omoraliskt.”
”Hon vet säkert mer än en varg med självaktning
borde veta”, medgav Henry. ”En varg, som vet
tillräckligt för att lista sig in bland hundarna vid
matdags, har nog haft sina erfarenheter.”
”Gamle Villan hade en gång en hund som sprang
sin väg med vargar”, sade Bill fundersamt. ”Ja§
vet det för jag sköt honom sedan bland vargflocken
på en betesmark bortom Little Stick. Och gamle
Villan grät som ett barn. Hade inte sett hunden på tre
år, sa’ han. Följt vargarna hela tiden.”
”Jag tänker, att du har kommit på rätt spår, Bill.
Varghonan är en hund och har säkert mer än en gång
blivit bespisad med fisk ur människohänder.”
”Om jag kommer åt, så skall den där vargen som
är en hund snart ha blivit vargföda själv”, förklarade
Bill. ”Vi ha inte råd att mista flera djur.”
”Men du har ju inte mer än tre patroner”, invände
Henry.
”Jag väntar tills jag är stormsäker på att träffa”,
blev svaret.
Morgonen kom. Henry lade mera ved på elden och
lagade till frukosten, medan kamraten fortfor att snarka.
”Du sov så godt att det var synd att väcka dig för-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
