Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - II. Varginnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bannat hungriga, Henry, och de sätta nog både dig
och mig på det hala innan färden är över.”
Henry skrattade trotsigt. ”Inte har jag farit den
här vägen i sällskap med vargar förut, men nog har
jag gått igenom en hel hop värre än så och ändå varit
vid god hälsa. Det behövs mer än en flock av de där
usla djuren för att göra kål på din vän Henry, min
gubbe lilla.”
”Ja, det vet jag då inte — det vet jag då inte . . .”
mumlade Bill olycksbådande.
”Å, du skall få se att du vet det, när vi komma till
Mc Gurry.”
”Jag känner mig inte synnerligen morsk”,
förklarade Bill.
”Du är inte riktigt kry, det är alltsammans”,
avgjorde Henry. ”Vad du behöver är en dosis kinin,
och jag skall kurera dig ordentligt så snart vi komma
till Mc Gurry.”
Bill brummade någonting, som icke uttryckte
tillfredsställelse med diagnosen, och försjönk därefter i
tystnad. Dagen var lik alla andra. Det blev ljust
klockan nio. Klockan tolv färgades horisonten i
söder av ett rosenskimmer från den osynliga solen,
varpå eftermiddagens kalla grå dager räckte i tre timmar
och övergick till nattligt mörker.
Strax efter solens fåfänga försök att komma till
synes drog Bill fram sin bössa under slädens surrtåg och
sade:
”Fortsätt du, Henry — jag tänker gå och se efter,
om jag ser till något.”
”Stanna hellre här vid släden”, invände kamraten.
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
