Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - III. Hungertjutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pande gång, stannade sedan helt och hållet och
betraktade henne på samma gång ihärdigt, tveksamt och
begärligt. Och det såg ut som om hon hälsade honom
med ett leende, ty hon visade tänderna på ett snarare
inställsamt än hotande sätt. Hon tog lekfullt några
steg emot honom och stannade sedan. Enöra
närmade sig, fortfarande försiktigt och på sin vakt, med
högburet huvud, spetsade öron och Iyftad svans.
Han försökte vädra henne om nosen, men hon drog
sig blygt och lekfullt tillbaka. Varje närmande från
hans sida framkallade ofelbart reträtt från hennes.
Steg för stég lockade hon honom allt längre från
människornas skyddande närhet. En gång såg det ut,
som om en obestämd aning om fara flög genom hans
medvetande, ty han vände på huvudet och kastade
en lång blick tillbaka på den kullstjälpta släden, på
sina kamrater och de bägge männen som kallade på
honom.
Men vad som än kunde hålla på att vakna inom
honom, sövdes det åter av varginnan. Hon närmade
sig hastigt, vädrade honom om nosen en flyktig sekund
och retirerade sedan på nytt under hans fortsatta
närmande.
Bill hade emellertid genast tänkt på bössan. Men
den låg gömd under den kullstjälpta släden, och när
Henry hade hjälpt honom tillrätta därmed, voro
varghonan och Enöra för när varandra, varjämte
avståndet var för stort för att han skulle kunna riskera ett
skott.
För sent insåg Enöra sin villfarelse. Innan de hade
upptäckt anledningen, sågo de bägge männen honom
plötsligt vända om och sätta i väg åt deras håll. I
3i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
