- Project Runeberg -  Varghunden /
32

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - III. Hungertjutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nästa sekund sågo de ett dussintal utmagrade
grå-raggiga vargar komma rusande över snön i räta vinklar
mot vägen, för att avskära hans återtåg. Och i
detsamma var varghonans blyghet och ’lekfullhet totalt
borta. Med ett ilsket morrande störtade hon sig över
Enöra. Han stötte henne ifrån sig med bogen, och
då han fann reträtten avskuren och fortfarande ville
försöka komma fram till släden, ändrade han kurs
och sökte nå sitt mål genom att göra en lång
omväg. Vargarnas antal ökades oupphörligt och alla
del-togo i jakten. Varghonan höll sig tätt bakom Enöra,
säker på sitt rov.

”Vart skall du ta vägen?” frågade Henry plötsligt
och lade sin hand på kamratens arm.

Bill drog sig häftigt undan. ”Jag står inte ut med
det”, sade han. ”De ska’ inte få någon mer av våra
hundar, om jag kan hindra det.”

Med bössan i hand begav han sig inåt buskskogen
utmed vägen. Hans avsikt var tydlig och klar.
-Tagande släden som medelpunkt för det cirkellopp,
vari Enöra var inbegripen, ämnade Bill skära denna
cirkel på en punkt framför hans förföljare. Med
bössan och vid fullt dagsljus kunde det vara en möjlighet
för honom att skrämma vargarna och rädda hunden.

”Bill! Bill!” ropade Henry efter honom. ”Var
försiktig ! Inlåt dig inte på farligheter!”

’ Henry satte sig ned på släden och avvaktade
utgången. Det fanns ingenting annat att göra. Bill
hade reda försvunnit ur sikte, men då och då syntes
en skymt av Enöra, där han flög framåt bland
busk-skog och spridda grandungar. Henry ansåg hundens
sak hopplös. Enöra var tydligen fullt på det klara

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free