- Project Runeberg -  Varghunden /
33

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - III. Hungertjutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med den fara han löpte; hans lopp beskrev den yttre
cirkeln, medan vargflocken följde den inre och kortare.
Det var fåfängt att tänka sig, att hunden skulle kunna
vinna så mycket på sina förföljare att han kunde skära
deras cirkel framför dem och uppnå släden.

De bägge skilda linjerna närmade sig snabbt mot
en viss punkt. Någonstädes därute i snön bakom träd
och buskar, där han icke kunde se dem, visste Henry
att vargflocken, Enöra och Bill skulle stöta
tillsammans. Det inträffade överraskande snart, mycket
fortare än han hade väntat. Han hörde ett skott och
sedan två till i hastig följd efter varandra — och nu
visste han att Bills ammunition var slut. Så hörde
han ett ohyggligt morrande och gläfsande, han urskilde
Enöras tjut av smärta och förskräckelse och han
hörde ett vargtjut som vittnade om att ett av odjuren var
träffat. Det var alltsammans. Morrandet upphörde,
tjutet dog bort. Tystnaden återtog sitt herravälde
över ödemarken.

Han satt där en lång stund på släden. Han behövde
icke gå dit bort och se efter vad som hade händt.
Han visste det lika väl som om det hade tilldragit sig
inför hans ögon. En gång reste han sig häftigt och
drog hastigt fram yxan under surrtågeu. Men så satte
lian sig ned igen och försjönk i grubblerier, medan de
bägge återstående hundarna darrande smögo sig intill
honom.

Slutligen reste han sig så mödosamt som om all
spänstighet hade försvunnit ur hans kropp, och han
grep sig an med att spänna hundarna för släden. Han
lade också ett rep över sin egen axel och hjälpte till
att draga. Men han färdades icke långt. Så snart det

3. Varghunden.

33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free