- Project Runeberg -  Varghunden /
36

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - III. Hungertjutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och med rep i stället för muskler — ja, så utmagrade,
att Henry överraskade sig själv med att undra över
att de ännu kunde hålla sig uppe och icke föllo ned
maktlösa i snön.

Han vågade icke fortsätta sin färd ända tills det
blev mörkt. Vid tolvtiden syntes icke allenast det
varma röda skimret vid horisonten i söder, utan en
blek guldrand stack till och med upp därborta. Henry
tog detta som ett godt tecken. Dagarna höllo på att
förlängas. Solen skulle komma igen. Men det
upplivande skimret hade knappast försvunnit, förrän han
beredde sig att slå läger. Ännu återstod några
timmars grå dager och dyster skymning, och han
använde denna tid för att hugga ett ofantligt förråd av
bränsle.

Natten kom med förnyade fasor. Det var icke
allenast det, att de uthungrade vargarna blevo allt
djärvare, bristen på sömn hade också tagit hårdt på
Henrys krafter. Han slumrade till emellanåt mot
sin vilja, där han satt hopkrupen invid elden med
filten över axlarna, yxan mellan knäna och en hund
tätt intill vardera sidan. En gång då han vaknade
upp såg han framför sig på knappt tolv fots avstånd
en stor grå varg, en av de största i flocken. Och just
då han fick se odjuret, sträckte det på sig likt en
lättjefull hund, gäspade honom midt i ansiktet och
betraktade honom med girigt välbehag — som om han helt
enkelt vore en portion mat, som man visserligen fick
vänta litet på, men som ändå snart skulle ätas.

Och denna visshet kunde han läsa hos hela flocken.
Han räknade ett helt tjog, som antingen stirrade
glupskt på honom eller också hade helt lugnt lagt sig

36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free