- Project Runeberg -  Varghunden /
38

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1:a avd. Vildmarken - III. Hungertjutet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De bägge hundarna gnällde och morrade vid hans
fötter, men hon fäste ingen uppmärksamhet vid dem. Hon
såg endast på mannen, och en stund besvarade han
hennes blick. Det fanns ingenting hotande i hennes
uppsyn. Hon betraktade honom endast med djup
längtan, men han visste, att denna längtan var f ramkallad
av en rasande hunger. Han var ett livsmedel, vars
åsyn retade hennes smaknerver. Hennes mun
öppnades, hon dreglade och slickade sig om käften med en
känsla av njutningsfull förväntan.

En plötslig rysning gick igenom hans kropp. Han
sträckte hastigt ut handen efter en eldbrand för att
kasta den på henne. Men innan han ännu hade fått
tag i den, innan hans fingrar hade slutit sig om
kastvapnet, hade hon tagit ett skutt tillbaka och försatt
sig i säkerhet, och nu visste han att hon var van vid
att få saker kastade efter sig. Hon morrade, då hon
sprang sin väg, blottade" sina vita huggtänder ända
upp till roten, det längtansfulla uttrycket försvann
och lämnade rum för en blodtörstig ilska som kom
honom att rysa. Han betraktade handen som höll
eldbranden, lade märke till den intelligenta
smidigheten hos fingrarna, som hade slutit sig omkring den

— hur de fogade sig efter ytans alla ojämnheter, hur
de krökte sig över och under och omkring den grovt
huggna veden, och hur lillfingret, som kommit för
nära den brinnande delen av träet, instinktmässigt
och mekaniskt hade dragit sig undan den obehagliga
hettan till en svalare plats. I samma stund tyckte han
sig se hur dessa samma känsliga och smidiga
fingrar söndersletos och krossades mellan varghonans vita
betar. Aldrig hade han satt så stort värde på sin kropp

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free