- Project Runeberg -  Varghunden /
47

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - I. Huggtändernas kamp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

För varje gång den gamle vargen sålunda blev
bortstött och hastigt drog sig åt sidan från det
skarp-tandade föremålet för sin åtrå, stötte han emot en
treåring, som sprang på hans blinda högersida. Denna
ungdom var alldeles full växt, och i betraktande av
hela flockens svaga och uthungrade tillstånd ägde
han mer än medelmåttig styrka och livskraft. Det
oaktat höll han sig så pass långt efter, att hans huvud
knappast nådde fram till den enögde åldringens bog.
Vågade han sig fram i jämbredd med honom, vilket
mycket sällan hände, skickades han genast tillbaka till
sin forna plats med ett skarpt hugg och ett ilsket
morrande. Stundom hände det att den unge helt långsamt
och försiktigt smög sig bakom den gamle och gled in
mellan honom och varginnan. Men detta väckte
dubbel, ja trefald harm. Varghonan uttryckte sitt
misshag genom ett häftigt morrande, och den gamle
vargen rusade ursinnigt på treåringen. Ibland rusade
också varghonan på honom och kanske även den unge
truppanföraren till vänster.

När den djärve treåringen vid sådana tillfällen såg
tre käftar med skarpa huggtänder vändas emot
honom, stannade han plötsligt, kastade sig tillbaka, satt
med frambenen styva, hotande käft och rest ragg.
Denna uppståndelse i spetsen för den springande
flocken förorsakade alltid förvirring bland de följande.
De råkade i kollision med treåringen och visade sitt
missnöje genom att ge honom skarpa nyp i bakbenen
och sidorna. På detta sätt framkallade han endast
obehag för sig själv, ty bristen på föda hade gjort
allas lynnen ömtåliga, men med ungdomens vanliga
gränslösa tillförsikt en vi sades han att gång på gång

47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free