- Project Runeberg -  Varghunden /
51

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - I. Huggtändernas kamp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

greps från bägge sidorna av sina forna kamraters
skoningslösa huggtänder. Glömda voro nu de dagar
de hade jagat tillsammans — villebrådet som de hade
fällt, hungerkvalen de hade uthärdat. Detta var
någonting som tillhörde en tid som varit. Men nu var
det kärlek det gällde — och det var måhända en ännu
allvarligare och grymmare affär än att skaffa föda.

Under tiden satt varginnan, det omtvistade
föremålet, helt förnöjd och såg på. Hon erfor ett visst
välbehag. Det var hennes stora dag — och den kom
icke ofta. Raggen restes på de ursinniga kämparnas
ryggar, betarna slogo mot varandra eller sleto sönder
motståndarens kött — alltsammans för hennes skull.

Och under denna kamp för kärleken, vari treåringen
deltog för första gången, måste den unge våghalsen
låta sitt liv. På ömse sidor om den döde stodo hans
bägge rivaler. De sågo på varghonan, som satt där
och smålog i snön. Men den gamle vargen var vis,
mycket vis, såväl i fråga om kärlek som strid. Den
yngre vände på huvudet för att slicka ett sår som
han hade fått på bogen. Den böjda halsen var vänd
åt hans rival. Med sitt enda öga såg den gamle
vargen det tillfälle som bjöds honom. Han tog ett långt
hopp och slog ihop sina käkar. Det blev ett långt
och djupt uppslitande sår. Hans tänder hade skurit
igenom den stora halsådern. Så tog han ett hopp
tillbaka.

Den yngre vargen brummade ursinnigt, men
brummandet avbröts genast av en kittlande hosta.
Blödande och hostande, redan besegrad, rusade han på
den gamle vargen och slogs med honom under det hans
liv hastigt förrann — hans ben veko sig, dagsljuset

5i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free