- Project Runeberg -  Varghunden /
52

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - I. Huggtändernas kamp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skymdes för hans ögon och hans angrepp blevo allt
svagare.

Och under hela tiden satt varghonan där och
smålog. Hon kände en obestämd glädje över striden, ty
detta var vildmarkens sätt att fria, det var det
naturliga könsurvalet, som blev tragiskt endast för den som
fick låta sitt liv. För dem som levde kvar betydde
det däremot tillfredsställelse och tillfredsställandet
av deras begär.

Då nu den yngre vargen låg utsträckt i snön och
icke rörde sig längre, gick Enöga bort till varginnan.
Hans hållning vittnade på samma gång om segerfröjd
och försiktighet. Han var fullkomligt beredd på att
bli tillbakastött, och han blev högst överraskad då
hon icke högg efter honom i vredesmod. För första
gången bemötte hon honom med vänlighet. Hon
vädrade honom om nosen och nedlät sig till och med
att börja hoppa och leka med honom på ett högst
barnsligt manér. Och oaktat sin höga ålder och sin
erfarna vishet betedde han sig fullt ut lika barnsligt
som hon — ja, kanske ännu dåraktigare.

Glömda voro redan de besegrade rivalerna, glömd
var den blodiga kärlekssagan som stod skriven i snön.
Allt detta var förgätet, utom då Enöga ett
ögonblick-stannade och slickade sina styvnade sår. Då lyftes
hans läppar till hälften och han morrade häftigt,
raggen reste sig ovillkorligt på hans nacke och skuldror,
och han kröp halvt ihop till ett språng, medan hans
klor spasmodiskt sökte få bättre fotfäste i snön. Men
i nästa sekund var alltsammans glömt och han satte
i väg efter varginnan, som blygt flydde undan och lät
honom jaga efter genom skogarna.

52

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free