- Project Runeberg -  Varghunden /
53

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - I. Huggtändernas kamp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter detta sprungo de sida vid sida, likt ett par
goda vänner som ha kommit till samförstånd med
varandra. Dagarna gingo, och ständigt höllo de sig
tillsammans, jagade gemensamt och dödade och åto
gemensamt. Efter någon tid började honan visa en
egendomlig rastlös oro. Hon tycktes söka någonting,
som hon ej kunde finna. Särskilt tycktes hon känna
sig dragen till gömslen under kullfallna träd, och hon
använde mycken tid på att nosa omkring bland stora
snöfyllda remnor i klipporna och i hålor under
utskjutande vallar. Gamle Enöga var icke det minsta
intresserad av allt detta, men han följde henne helt
beskedligt under hennes spaningar, och när hon
uppehöll sig ovanligt länge på någon plats, brukade han
lägga sig ned och vänta, tills hon blev färdig att
fortsätta.

De stannade emellertid icke någonstädes, utan
fortsatte alltjämt, tills de kommo till Mackenziefloden,
varefter de långsamt färdades utför dess stränder med
en och annan jaktutflykt utåt de små strömmar,
som falla ut i densamma, men alltid återvändande till
själva floden. Emellertid råkade de på andra vargar,
vanligen par efter par, men det visades ingen
vänskaplighet från någondera hållet, ingen glädje över
sammanträffandet, ingen benägenhet för att bilda
flock. Flera gånger mötte de ensamma vargar. Dessa
voro alltid av hankön och visade sig envist angelägna
att få göra sällskap med Enöga och hans hona. Men
detta väckte Enögas vrede, och när så varghonan
ställde sig tätt invid honom, reste ragg och visade
tänderna, drogo de ensamma aspirantema sig tillbaka,
slokade svans och fortsatte sin väg allena.

53

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free