- Project Runeberg -  Varghunden /
55

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - I. Huggtändernas kamp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förrådde sina känslor och försökte ta till flykten.
Honan vände sig om och berörde på ett uppmuntrande
sätt hans nacke med sin nos, varefter hon åter riktade
blicken mot lägret. Nu lästes åter en viss längtan i
hennes uppsyn, men denna gång var den icke
framkallad av hunger. Hon skälvde av ett begär, som drev
henne att gå framåt, att närma sig den flammande
elden, att kivas med hundarna och undvika trampande
människofötter.

Enöga rörde otåligt på sig bredvid henne. Honans
förra oro visade sig åter, hon erfor återigen ett
tvingande behov att finna det hon sökte. Hon vände om
och tassade tillbaka in i skogen till stor lättnad för
Enöga, som sprang ett litet stycke förut, tills de
lyckligt och väl befunno sig i skydd bland träden.

Medan de ilade framåt i månskenet ljudlöst som
skuggor, kommo de till en trampad stig. Bägge
vargarna sänkte nosen och vädrade på fotspåren i snön.
Dessa spår voro alldeles färska. Enöga sprang
försiktigt före och honan följde efter. Deras stora tassar
lämnade vidt skilda fördjupningar efter sig i snön,
mot vilka de trycktes som dynor av sammet.
Plötsligt fick Enöga sikte på någonting vitt som rörde sig
midt ibland det vita. Hans glidande gång hade redan
förut varit snabb, men det var ingenting mot den
hastighet varmed han nu fortsatte sitt lopp. Framför
honom hoppade den otydliga vita fläcken, som han
hade upptäckt.

De ilade fram genom en trång hålväg som på bägge
sidor begränsades av ung barrskog. Längre bort
syntes hålvägens mynning mellan träden, och där
bortom låg en månbelyst öppen plats. Gamle Enöga var

55

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free