- Project Runeberg -  Varghunden /
57

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - I. Huggtändernas kamp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ran på nytt, och haren återtog sin dans uppe i
luften.

Varghonan blev ond. Hon högg sina betar i Enögas
bog till straff, och uppskrämd som han var gjorde han
sig icke reda för varifrån detta nya angrepp kom. Han
högg ursinnigt igen i vild förskräckelse och sårade
henne på ena sidan om nosen. Att han på något sätt
visade harm över hennes tillrättavisning var
fullkomligt oväntat för henne och hon rusade på honom med
ett ilsket mQrrande. Nu upptäckte han sitt misstag
och försökte lugna henne. Men hon fortfor att straffa
honom grundligt. Slutligen avstod han från alla
försök att lugna sin uppretade hona och virvlade rundt
i en cirkel med huvudet vändt ifrån henne, medan hon
gång på gång högg sina tänder i hans bogar.

Och fortfarande sprattlade haren i luften ovanför
dem. Varginnan satte sig i snön, och gamle Enöga,
som nu var räddare för sin hona än för den
hemlighetsfulla furan, gjorde ett nytt språng efter haren.
Medan han sjönk tillbaka med bytet mellan tänderna,
höll han sina ögon fästade på furan. Den lutade sig
över honom nu som förut. Enöga kröp ihop under
det väntade slaget med raggen rest på sin rygg, men
han behöll haren kvar. Det kom intet slag. Furan
stod fortfarande lutad över honom. Så snart han
rörde på sig, rörde den sig också, och han morrade
åt den mellan sina sammanbitna tänder. Om han
var stilla, var också furan stilla, och han drog den
slutsatsen, att det var säkrast att hålla sig stilla. Men
harens varma blod smakade godt i hans mun.

Det var hans hona som befriade honom ur bryderiet.
Hon tog haren ifrån honom och bet helt lugnt av dess

57

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free