- Project Runeberg -  Varghunden /
60

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - II. I lyan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så fann hon slutligen det hon sökte. Det var några
mil uppåt en liten ström, som om somrarna flöt ut i
Mackenziefloden, men nu låg genomfrusen ända ned
till sin steniga botten — en död ström, vit och solid
från källan till mynningen. Varghonan tassade med
ansträngning framåt med Enöga ett godt stycke
framför sig och kom så till ett ställe där en hög lerbank
sköt ut över den frusna strömmen. Hon vände åt
sidan och tassade dit. Vårstormar och smältande snö
hade så småningom undergrävt vallen och på ett ställe
förvandlat en smal rämna i densamma till en liten
håla.

Varginnan stannade vid hålans mynning och
inspekterade omsorgsfullt den utskjutande vallen. Sedan
sprang hon omkring den åt båda hållen till de punkter
varifrån den höjde sig över omgivningen. Därefter
vände hon om till hålan och gick in genom den trånga
öppningen. Först måste hon krypande passera en
sträcka av ungefär tre fots längd, men sedan vidgades
hålan, så att den bildade ett litet rundt rum, nära sex
fot i diameter och så högt att hon ej behövde slå
huvudet mot taket. Där var torrt och bra. Hon
undersökte platsen ytterst noga medan Enöga, som hadi
vändt om, stod vid ingången och tåligt betraktade
hennes förehavande. Så sänkte hon nosen mot marken
i riktning mot en punkt i närheten av hennes tätt
sammanförda fötter, och kring denna punkt gick hon rundt
flera gånger. Slutligen drog hon en trött suck, som
nästan lät som ett stönande, kröp ihop, lät benen ge
vika och sjönk ned på marken med huvudet vändt mot
ingången. Där stod Enöga med öronen spetsade av
intresse och flinade åt henne, så att tänderna syntes.

60

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free