- Project Runeberg -  Varghunden /
61

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - II. I lyan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mot dagern utanför kunde hon se hans svans vagga
godlynt av och an. Själv lade hon ett par sekunder
sina öron bakåt, tätt intill huvudet, öppnade munnen
och lät tungan fridsamt hänga ute — varigenom hon
uttryckte att hon var nöjd och belåten där hon låg.

Enöga var hungrig. Han lade sig visserligen vid
ingången och sov, men hans sömn var orolig. Han
vaknade oupphörligt, och spetsade öronen mot den
ljusa världen utanför, där aprilsolen strålade över
snön. När Jian slumrade till, smög till hans öron ett
svagt sorl av vatten som rann i det fördolda, och
han spratt upp och lyssnade ivrigt. Solen hade ju
kommit tillbaka, och hela den vaknande nordliga
världen talade manande till honom. Där blev liv och
rörelse. Det låg en förnimmelse av vår i luften, man
kände att liv fanns under snön, att saven steg i träden
att växtligheten höll på att bryta frostens bojor.

Enöga kastade oroliga blickar på sin hona, men
hon visade ingen benägenhet att stiga upp. Så
tittade han utåt och såg ett dussintal ripor fladdra i väg
inom hans synkrets. Han reste på sig, men såg
återigen på honan, lade sig ned och slumrade till. Ett
gällt och svagt sjungande ljud surrade i hans öra.
En eller två gånger gned han sömnigt nosen med
sin ena tass. Så vaknade han. Alldeles ovanför
hans nos surrade en ensam mygga. Det var ett
full-växt exemplar — en mygga som hade legat stelnad av
köld hela vintern i en torr trädstam och nu tinats upp
av solen. Enöga kunde icke längre motstå de
manande rösterna i naturen. Och för övrigt var han
hungrig.

Han kröp fram till sin hona och försökte förmå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free