- Project Runeberg -  Varghunden /
62

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - II. I lyan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

henne att stiga upp. Men hon morrade endast åt
honom, och så gick han ensam ut i det klara solskenet
och fann att snön hade mjuknat så att det var
besvärligt att gå. Han tassade emellertid uppför det frusna
smala vattendraget, där snön ännu låg hård och
frusen i trädens skugga. Enöga var borta i åtta timmar,
och när han kom tillbaka i mörkret, var han
hungrigare än när han gick ut. Han hade visserligen
träffat på villebråd, men han hade ej kunnat ta det.
Oupphörligt hade hans fötter sjunkit igenom den
smältande snöskorpan, medan hararna däremot flögc
fram över den lika lätt som vanligt.

Han stannade utanför ingången till hålan och ryckte
till helt misstänksamt. Underliga svaga ljud hördes
därinne. De kunde icke komma från hans hona,
men de föreföllo honom likväl icke obekanta. Han
kröp försiktigt in och möttes av en varnande morrning
från varginnan. Han tog emot varningen utan ovilja
och lydde den genom att hålla sig på avstånd. Men
han var fortfarande intresserad av de andra ljuden

— små svaga, kurrande och gnällande ljud.

Honan upprepade retligt sin varning, och han
vände tillbaka till ingången, kröp ihop där och
somnade. När det blev morgon och ett svagt dagsljus
trängde in i lyan, började han åter söka orsaken till
de främmande och likväl smått bekanta ljuden. Det
hade kommit ett nytt tonfall i hans honas varnande
morrning. Detta tonfall uttryckte svartsjuka, och
han var mycket noga med att hålla sig på ett
aktningsfullt avstånd. Likväl upptäckte han snart tätt
utmed hennes buk och skyddade av hennes ben fem
små underligt levande klumpar, mycket svaga och

62

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free