- Project Runeberg -  Varghunden /
66

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - II. I lyan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en klippa, där strömmen gjorde en ovanligt stor krök,
och hans skarpa ögon upptäckte genast någonting som
kom honom att hastigt huka sig ned. Där hade han
den som lämnat de väldiga spåren efter sig — en stor
lodjurshona. Hon låg nedhukad och hopkrupen, så
som han själv hade legat förut samma dag, och
framför henne låg den fast hoprullade bollen med de vassa
taggarna. Hade Enöga förut varit en glidande
skugga, blev han nu en vålnad av en sådan skugga, då han
smög rundt och hamnade på läsidan om de bägge tysta
och orörliga varelserna.

Enöga lade sig ned i snön, placerade ripan bredvid
sig, och stirrande mellan barren på en lågväxt fura
betraktade han det skådespel ur livet, som tedde sig
inför honom — det bidande lodjuret och det bidande
piggsvinet, bägge ivriga att bevara sitt liv. Och så
egendomligt var skådespelets innebörd, att den ena
partens livsvillkor låg däri, att han skulle få äta upp
den andra, medan den andres bestod i att han skulle
undgå att bli uppäten. Och den gamle vargen Enöga,
som låg nedkrupen på lur i sitt gömsle, spelade också
cn roll i skådespelet — han väntade att slumpen skulle
på något säreget sätt ge honom tillfälle att skaffa sig
ett byte till sitt livsupphälle.

En halvtimme gick — en hel timme — och
ingenting hände. Den stickande bollen låg orörlig som en
sten, lodjuret var så stilla som mejslat i marmor, och
Enöga rörde sig lika litet som om han vore död. Men
alla tre hängde fast vid livet med en nästan
pinsam intensitet — kanske skulle de aldrig känna livet
pulsera inom sig livligare än under denna skenbara
förstening.

66

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free