Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - III. Den gråa varghunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
DEN GRÅA VARGHUNDEN.
Han var icke lik sina syskon. Deras hår hade redan
en rödaktig skiftning, som de hade ärvt efter sin mor,
medan däremot han ensam i detta avseende bråddes
på sin far. Han var den enda rent gråa vargungen
i hela kullen. Han bråddes rent och oförfalskat på
vargsläktet, var i fysiskt avseende en trogen avbild
av sin far, gamle Enöga, utom att han hade två ögon
och fadern ej mer än ett.
Den gråa vargungens ögon hade icke varit länge
öppna, men han såg ändå redan stadigt och klart.
Medan hans ögon ännu voro slutna, hade han dock
ägt känsel, smak och lukt. Han var mycket väl
bekant med sina två bröder och två systrar. Han hade
börjat leka med dem på ett tafatt och klumpigt sätt.
och han bjäbbade till och med. Ett egendomligt
raspande ljud (begynnelsen till det morrande lätet)
vibrerade i hans lilla strupe, medan han arbetade upp
sig till ilska. Och långt innan ögonen öppnades,
hade han genom känsel, smak och lukt lärt känna sin
mor, hos vilken han fick varm, flytande föda och
ömhet. Hon hade en mildt smekande tunga, som verkade
lugnande på honom, när den fördes över hans mjuka
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
