- Project Runeberg -  Varghunden /
75

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - III. Den gråa varghunden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna ljusa vägg för grottans barn. Och den lockade
honom så som ljuslågan lockar malen. Han var
ständigt upptagen av ansträngningar att komma dit.
Livskraften, som så raskt utvecklades inom honom,
drev honom oavlåtligt mot denna vägg av ljus. Livet
inom honom visste, att detta var den enda vägen utåt

— den väg som han var bestämd att gå. Men själv
visste han ingenting om detta. Han visste icke att
det fanns någonting alls där bakom.

Det var något besynnerligt med den där ljusa
väggen. Hans far — han hade redan kommit därhän
att han kände till denna varelse numro två i världen,
som var lik hans mor, sov i närheten av den ljusa
väggen och brukade skaffa föda — hans far hade för vana
att gå rakt på den ljusa väggen och försvinna. Den
gråa vargungen kunde omöjligt begripa detta.
Visserligen hade han aldrig fått gå nära den ljusa väggen
för sin mor, men han hade gått till de andra väggarna
och fått hårda stötar mot sin späda nos. Det gjorde
ondt. Och efter flera dylika äventyr aktade han sig
att komma väggarna för nära. Utan att tänka över
det, uppfattade han faderns försvinnande genom den
ljusa väggen som någonting egendomligt för honom,
alldeles som mjölk och halvsmält kött var någonting
egendomligt för modern.

Den gråa vargungen var just icke synnerligt fallen
för att tänka — åtminstone icke på det sättet, som är
vanligt för människorna. Hans hjärna arbetade på
ett dunkelt sätt. Men hans slutsatser voro lika skarpa
och klara som människornas. Han hade ett sätt att
finna sig i saker utan att fråga varför. Detta var
egentligen en klassifikation. Han grubblade aldrig över

75

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free