Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - IV. Världen vägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
VÄRLDENS VÄGG.
Då vargungens mor började gå ifrån honom ut på
jakt, hade han lagbudet att icke få nalkas den ljusa
väggen väl inskärpt hos sig. Detta hade icke allenast
ofta och med stränghet förehållits honom av moderns
nos och tass, nu började också en instinktmässig
fruktan utvecklas hos honom. Under hela sitt korta liv i
hålan hade han aldrig erfarit någonting som kunde
göra honom rädd. Och ändå fanns det fruktan hos
honom. Han hade fått den i arv från förhistoriska
förfäder genom tusentals led. Visserligen hade han
fått arvet närmast från gamle Enöga och sin mor,
men de hade i sin tur ärvt denna instinkt från alla de
generationer vargar som gått ur tiden. Fruktan är
en vildmarkens arvedel, som intet där levande djur kan
undgå eller sälja för en grynvälling.
Och därför kände nu också den gråa vargungen
fruktan, ehuru han alls icke kunde definiera sin känsla.
Måhända antog han att den var ett av livets tvungna
obehag. Ty han hade redan lärt att det fanns sådana.
Han hade hungrat, och när han icke hade någonting
att stilla sin hunger med, hade han känt obehag. Den
hårda beröringen med väggarna, de häftiga knuffarna
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
