- Project Runeberg -  Varghunden /
81

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - IV. Världen vägg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utanför var någonting att resa raggen åt? Det
berodde icke på någon kännedom om förhållandet, det
var endast ett uttryck för den fruktan som fanns
inom honom och som icke hade sin grund i någon
erfa–renhet å hans sida. Men med fruktan följde en annan
instinkt — han ville gömma sig. Vargungen var
gripen av en vanvettig förskräckelse, men ändå låg han
där utan en rörelse eller ett ljud, stel som ett
petrifi-kat, alldeles som död. När varghonan kom hem,
morrade hon ilgket så snart hon vädrade sig till järvens
spår. Hon tog ett raskt hopp in i hålan, slickade sin
unge och nosade på honom med ovanliga tecken till
ömhet. Vargungen förstod att han på ett eller
annat sätt hade undkommit en stor fara.

Men det fanns också andra krafter som arbetade
inom honom, och den förnämsta av dem var
tillväxten. Instinkter och lagbud fordrade lydnad av honom.
Men tillväxten kom med motsatta fordringar. Hans
mor och hans medfödda fruktan ålade honom att hålla
sig på avstånd från den ljusa väggen. Men tillväxt
är liv och allt liv är bestämt att sträva mot ljuset.
Därför förmådde nu icke heller någonting dämma
upp den flod av liv som sjöd inom honom och steg
med varje tugga kött han sväljde, med varje
andetag han drog. Slutligen kom den dag, då lydnad och
fruktan sopades bort av livskraftens brusande
ström, och vargungen snubblade och stapplade bortåt
ingången.

Den ljusa väggen var olik alla de andra han hade
närmat sig — den vek undan för honom, då han
nalkades. Ingen hård yta stötte emot hans späda lilla
nos, som han prövande sträckte fram. Väggen tyck-

81

6. Varghunden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free