- Project Runeberg -  Varghunden /
83

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - IV. Världen vägg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kring, och av intresse för det han såg glömde han att
morra. Han glömde också att vara rädd. För
stunden hade hans förskräckelse givit vika för livskraftens
svallande styrka, och denna uppenbarade sig nu i en
oerhörd nyfikenhet. Han började lägga märke till
nära belägna föremål — en isfri sträcka av strömmen
som glittrade i solskenet, ett förtorkat furuträd, som
stod nedanför sluttningen, och så själva denna
sluttning, som räckte nästan ända upp till honom och
upphörde ett pj*r fot nedanför hålans rand, där han satt
hopkrupen.

Den gråa vargungen hade framlevat hela sitt unga
liv på slät mark. Han hade aldrig erfarit att det gör
ondt att falla. Han visste icke ens vad det var. Och
därför tog han djärvt ett steg ut i luften. Bakbenen
vilade ännu mot hålans rand och så föll’han framstupa
med huvudet nedåt. Han slog så hårdt mot jorden
med nosen, att han gnällde ömkligt. Och så rullade
han utför sluttningen utan att kunna stanna. Han
var i en panisk förskräckelse. Det okända hade ändå
tagit honom till sist. Det höll honom ursinnigt fast
och skulle säkert göra honom något rysligt ondt. Nu
var livskraften kuvad av fruktan, och han kved så
jämmerligt som vilken uppskrämd valp som helst.

Det okända rullade honom framåt till någonting
rysligt, och han kunde icke föreställa sig vad det var

— han kved och gnällde utan uppehåll. Det var en
helt annan belägenhet än då han låg stel av fruktan,
medan det okända lurade på honom utanför. Nu var
han ju i det okändas klor. Tystnad skulle icke tjäna
till någonting. Dessutom var det icke fruktan, utan
en dödlig fasa som upprörde honom.

83

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free