- Project Runeberg -  Varghunden /
86

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - IV. Världen vägg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han hade nybörjarens vanliga tur. Född att jaga
levande föda, ehuru han icke visste det själv, stötte
han på villebrådet alldeles utanför dörren till sin egen
bostad under sitt första strövtåg ut i världen. Det
var genom ren drumlighet han råkade på det
sinnrikt dolda ripnästet. Han föll rakt ner i detsamma,
då han försökte gå längs stammen av en kull fallen
fura. Den murkna barken gav vika under hans fötter,
och med ett förtvivlat tjut gled han utför den kullriga
sluttningen, trillade ner bland grenarna och bladen på
en liten buske och stannade ej förrän han kom ner
till buskens rot, där han plötsligt befann sig midt ibland
sju stycken ripungar.

De började kvida, och i början var han rädd för
dem. Men så märkte han att de voro mycket små,
och då blev han djärvare. De rörde på sig. Han
satte sin tass på en av dem och rörelserna blevo
häftigare. Detta roade honom. Han luktade på
fågelungen och tog den i sin mun. Ungen stretade emot
och det kittlade honom på tungan. I samma
ögonblick fick han en förnimmelse av hunger. Han bet
ihop sina tänder, så att fågelungens späda benbyggnad
krossades och varmt blod fuktade hans tunga. Det
smakade godt. Det var samma slags föda som han?
mor brukade ge honom, utom att han hade fått den
levande i sin mun, och därför smakade den så mycket
bättre. Han åt upp ripungen. Och han åt också upp
alla de övriga. Sedan slickade han sig om käften,
alldeles som hans mor brukade göra, och skulle så
försöka kravla sig ut ur busken igen.

Han möttes av en hel virvelstorm, och han blev både
förvirrad och förblindad genom vingarnas häftiga sus

86

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free