- Project Runeberg -  Varghunden /
91

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - IV. Världen vägg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grov sand. Han kravlade sig ivrigt upp ur vattnet
och lade sig på det torra. Nu hade han lärt sig mera
om världen. Vattnet var ju ej ett levande ting. Men
det rörde sig ändå. Och det såg ut att vara fast som
jordens yta, men det hade inte alls någon fasthet.
Därav drog han den slutsatsen, att tingen icke alltid
äro sådana som de se ut att vara. Vargungens
fruktan för det okända var en nedärvd egenskap, men nu
hade denna misstro blivit styrkt genom erfarenheten.
Härefter skltlle han alltid hysa en avvaktande misstro
mot tingens utseende, när det gällde att bedöma deras
rätta natur. Och han skulle utforska denna, innan
han kunde lita på dem fullkomligt.

Ännu ett äventyr skulle han råka ut för den dagen.
Han hade kommit ihåg, att det fanns någonting
sådant i världen som hans mor. Och i detsamma kände
han att han behövde henne bättre än allt annat i
världen. Ické allenast hans kropp var uttröttad efter
alla de äventyr han genomgått; även hans lilla hjärna
var utmattad. Under hela den tid han levat hade den
aldrig arbetat så hårdt som denna dag. Och
dessutom var han sömnig. Så reste han sig med en känsla
av överväldigande ensamhet och hjälplöshet och
begav sig i väg för att söka efter hålan och sin mor.

Han kravlade framåt mellan buskarna och hörde
plötsligt ett gällt och hotfullt skrik. Någonting gult
flög förbi hans ögon. Det var en vessla, som rusade
sin väg — ett litet levande ting, som icke ingav honom
någon förskräckelse. Strax därefter upptäckte han
tätt framför sig, alldeles vid sina fötter, ett ytterligt
litet levande ting, endast några tum långt — en liten,
liten vessla, som i likhet med honom själv hade olov-

9i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free