- Project Runeberg -  Varghunden /
97

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - V. Äta eller ätas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men höken ville icke komma ner och inlåta sig i strid
mot honom, och vargungen måste återvända till
något snår, där han högljudt klagade över sin
missräkning och sin hunger.

Så tog nöden slut. Varghonan kom hem med byte.
Det var en underlig fångst, helt olik dem hon gjort
förut — en lodjursunge, nära halvväxt som hennes
egen, ehuru icke så stor. Och han fick alltsammans.
Modern hade stillat sin hunger på annat håll; men han
visste icke, att det var lodjursungens syskon som fått
sätta livet till för att mätta henne. Lika litet visste
han vilken förtvivlat farlig handling hon begått. Han
visste endast att bytet med sammetspälsen var kött,
och han åt och kände sig lyckligare för varje bit han
sväljde.

Fylld mage lockar till overksamhet, och så låg
vargungen och sov i hålan tätt bredvid sin mor. Han
väcktes av att hon morrade. Och aldrig hade han
hört henne morra så ursinnigt. Antagligen var det
också den ursinnigaste morrning hon hade uppgivit
i hela sitt liv. Hon hade skäl till det, och ingen visste
det bättre än hon. En lodjurshonas lya plundras
icke ostraffat. I eftermiddagens klara dager såg
vargungen att lodjurshonan stod nedhukad vid hålans
ingång. Vid denna syn reste sig varje hårstrå på
hans rygg. Här fanns skäl till fruktan, och hans
instinkt behövde knappast säga honom det. Om
fiendens blotta åsyn ej hade varit en tillräcklig
upplysning, skulle det rasande tjut, som den ovälkomne
gästen uppgav — börjande med en morrning och
plötsligt övergående till ett hest tjut — vara
övertygande nog.

7. Varghandtn,

97

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free