Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - V. Äta eller ätas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men vargungen tänkte icke på människosätt. Han
betraktade icke tingen med vidsynt uppfattning. Han
var ensidig och hyste aldrig mer än en tanke eller
önskan i sänder. Utom födans lag fanns det en
oändlig massa andra mindre lagar som han måste lära sig
och lvda. Världen var full av överraskningar. Livet
som rörde sig inom honom och musklernas spel var
en källa till oändligt välbehag. Att jaga efter föda
var sinnesretande och ingav en känsla av övermod.
Vredesutbrott och strider voro ett rent nöje för honom.
Själva förskräckelsen för det hemlighetsfulla okända
bidrog att stegra hans livskänsla.
Och livet hade också sina behagliga och
njutnings-rika stunder. Att ha magen fylld och ligga och dåsa
i solskenet — det var en rik ersättning för mödor,
vilka för övrigt i sig själva, inneburo en
tillfredsställelse. Ty de voro yttringar av liv, och livet är alltid
lyckligt, när det får ge sig uttryck på något sätt.
Vargungen låg således icke i strid med sin fientliga
omgivning. Han var full av liv, mycket lycklig och
mycket stolt över sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
