- Project Runeberg -  Varghunden /
103

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3:e avd. Vildmarkens gudar - I. Eldskapare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i hans natur skulle ha drivit honom att rusa sin väg
med den vildaste fart, om icke i samma stund en ny,
hittills aldrig erfaren motsatt instinkt hade vaknat inom
honom. Han kände en djup vördnad. Han
förlamades genom en överväldigande känsla av sin egen
svaghet och litenhet. Här var härskaremakt, någonting vida
upphöjt över honom själv.

Vargungen hade aldrig förr sett människan, men han
hade ett instinktmässigt medvetande om henne. På sitt
oklara sätt såg han i människan det djur som hade
tillkämpat sig herraväldet över alla andra
vildmarkens djur. Det var icke allenast med sina egna, utan
också med alla sina förfäders ögon han nu
betraktade människan — ögon, som vintertiden hade stirrat
från mörkret utomkring otaliga lägereldar på detta
underliga tvåbenta djur, som var herre över alla
levande ting — ögon, som oräkneliga gånger hade
betraktat det från ett säkert avstånd, gömda i de tätaste
snår. Atavismen utövade sin makt över honom; han
greps av den blandade fruktan och aktning, som
alstrats genom århundradens strider och generationers
hopade erfarenhet. Han var för ung att stå emot denna
makt. Hade han varit fullväxt, skulle han ha
sprungit sin väg. Som det nu var, hukade han sig ned,
förlamad av fruktan, redan till hälften erbjudande den
underkastelse, som hans släkte hade bjudit från och
med första gången en varg hade kommit för att sitta
vid en människas eld och njuta av dess värme.

En av indianerna steg upp, närmade sig och lutade
sig ned över honom. Vargungen hukade sig ned ännu
mera. Där hade han nu det okända förverkligat —
det stod där i form av kött och blod, lutade sig över

103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:39:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/varghunden/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free